Ciccis kryp in

I lördags kom han så äntligen hem min kära man. Så skönt att se honom. Jag måste säga att mina farhågor om hans tillstånd inte besannades. Han är vid mycket bättre hälsa än jag trott. Nu ligger han visserligen mesta tiden men kan med hjälpa av kryckor ta sig fram. :)
Barnen hann träffa honom en stund innan de for med sin farmor, som lämnade av min man, till fjällen. Som de har längtat. Äldsta sonen berättade stolt i går att han åkt snowboard. Han hade varit riktigt duktig säger vittnena. Vår goa stora grabb. Yngsta sonen håller sig till slalom, i alla fall i går och idag.
Det är så skönt med lov. Jag behövde det verkligen. Även om jag inte hunnit vila något direkt. Långpromenader med hunden och mys med min man har jag ändå hunnit med. Inte så mycket kortmakeri dock, men det blir nog tid för det med.
I dag var jag tvungen att åka in till stan för att försöka få tag i distriktssköterskan som har hand om mamma, nu är hon dålig igen, och hämta förband till min mans omläggning i morgon. Hann inte med min sjuka syster i dag får försöka hinna det i morgon efter omläggningen och besök på banken. Det ska bli intressant att se alla stygnen live, har bara sett de via mms ännu. Kanske blir det även en tripp till Alunda på kvällen med min mans juniorer för se deras innebandymatch.

Här är ett kort jag ändå hunnit med. Färglagt med akvarellpennor, länge sedan sist, och papper jag köpt av min vän Anna.