Ciccis kryp in

Lite hånfullt känns det allt att det kom snö nu när sportlovet är slut. Inte fr att det är så mycket, men ändå. Barnen är glada och leker glatt i snön.
I dag har jag jobbat igen. Det var så mysigt att träffa alla barnen igen. Vilket underbart jobb jag har. =0)
När jag var på jobbet ringde min man till hälsocentralen för att få en läkartid, på inrådan från distriktssköterskan. Jo hej du. Inte fick han någon tid inte, men väl en tid hos distriktan igen. Jag kastade mig från jobbet, tack Anders för att du tog över, för att skjutsa min man. Väl där hinner hon bara ta av förbanden så till kallar hon en läkare. En bra läkare. Även hon behövde bara slänga ett öga på benet så var karusellen i gång. Kolla febern, ta odlingar och samtal till Uppsala. Nu har jag precis vinkat av min man som är på väg tio mil bort igen till sjukhuset. Håll tummarna för att allt ordnar sig den här gången.
Mitt i all röra får jag samtal om att mamma inte mår något vidare. Bara att ringa sjukhuset, där hon ligger, för en rapport. Jo, nog är det något som inte stämmer. Vad kan jag göra... Barnen ligger och jag är ensam hemma. Bara att snällt stanna hemma och hoppas att jag får chans att åka upp i morgon. Tack alla som försöker hjälpa mig att pussla för att det ska bli av.
Nu känner jag mig helt slut men samtidigt uppe i varv. Hoppas jag kan sova i natt.
Började på en LO i går som inte hann bli klar men som yngsta sonen promt skulle ta med till skolan så den får jag ta i tu med
En liten glädje i all röra är ett litet paket som landade i min brevlåda i dag.



Fler twinklings som jag köpt av Krumeluran.

Kram på er alla.