Livet på en pinne...
Känns som att det går undan i mitt liv just nu. Inte mycket tid till reflektion och återhämtning. Det är bara att hänga på.
Så här i slutet av året tittar jag tillbaka för att försöka landa lite i alla fall.
Vi lämnade Furuvik och alla fina grannar. Många minnen har vi med oss. Tack Östnäs!
Vi styrde kosan mot Backberg och en ny start med nya minnen att bevara. Nya vanor blev ett måste. Varannan vecka skjutsade Anders Rasmus till bussen och jag skjutsade Pontus till Ytterharnäs, en resa på 45 min, innan jobbet. Varannan vecka samåkte jag med Pernilla, tack för sällskapet.
Här hemma började huset ta form.
Rasmus rum 
Pontus rum
Här hemma började huset ta form.
Rasmus rum 
Pontus rum Även hundarna fick ett hus eller ja i alla fall ett vindskydd/regnskydd.
Magen då? Vem fanns där inne? Jo, en fin liten kille som fick namnet Ludwig.
Välkommen till världen!
Välkommen till världen!Det närmade sig också en stor dag. Anders födelsedag. What to do? Allt jag fick höra var att det inte behövdes fira något. Vi skulle bara hoppa över den dagen. Hmm...
Efter lunch på Max i Uppsala var humöret fortfarande på samma låga nivå. Resan fortsatte. Vi passerade Södertälje och efter ytterligare 20 min var vi framme vid målet. Agdala! Jaha, säger du, och så också Anders.
Dags för vallning! Inte de bästa förhållandena, men ändå. Vallning! Då kom leendet. När både Anders och Troja var nöjda var det dags att åka hem igen...eller det trodde i alla fall Anders.
Planer smiddes...fanns fler som var inblandade, hihi...
Anders var ledig från jobbet, jag var hemma "sjuk". Anders for iväg och fixade ett och annat. I hans frånvaro packade jag bilen, hihi. Anders kom hem, överraskad, ja men han var inte alls intresserad av att åka iväg med mig. Han har nämligen bestämt med Shania att de skulle valla klockan tre.
Efter lunch på Max i Uppsala var humöret fortfarande på samma låga nivå. Resan fortsatte. Vi passerade Södertälje och efter ytterligare 20 min var vi framme vid målet. Agdala! Jaha, säger du, och så också Anders.
Dags för vallning! Inte de bästa förhållandena, men ändå. Vallning! Då kom leendet. När både Anders och Troja var nöjda var det dags att åka hem igen...eller det trodde i alla fall Anders.
Kommentarer
Postat av: Kusin Eva
<3
Trackback
