Födelsedagsfirande nr 2.
Vi hade en riktigt lugn och mysig jul. Vi börjde i sedvanlig ordning med en julklapp på morgonen. Tomten har nämligen alltid varit här på natten och lämnat en hel del klappar. Rasmus blev sjuk måndag innan jul med riktigt hög feber, halsont och huvudvärk. Han är fortfarande lite risig. Pontus fick rejäl krupp natten mot onsdag, men sjuknade inte riktigt till förrän igår med hög feber. Suck!
Vi åt jullunch hos syster med bror och Hanna och Daniel.
Min bror och syster. Jag och systers katt. "Julklapp" till syster, bror och Hanna/Daniel.
Sedan följer Kalle på TV och sedan julbord och julklappsöppning. Tänk att man alltid äter så att magen står i fyra hörn.
Barnen fick ett Wii av farmor och Göran så vi fick en hel del motion efter maten. Det var naturligtvis sportspel de fått. Vi blev helt uppslukade och spelade i närmare fyra timmar. Gissa om vi hade träningsvärk på juldagen.
Julen avslutas alltid tydligt i denna familj då äldsta sonen fyller år den 27/12. I år hade vi tänkt till och alla kakor var bakade och för första gången hade vi beställt en tårta. På annandagen behövde vi bara baka bullarna.Han är riktigt stor nu Rasmus, 11 år.
Klart alla gästerna skulle prova vår nya fluga på födelsedagen. Svårt att avgöra om det var barnen eller de vuxna som hade roligast. Alla hade de svårt att släppa spelet i alla fall.
Göran, Mikael, Pontus, Alexander, farmor och Jocke.
I går träffades bror och jag hos mamma för att måla, städa och bona golv i hennes källarvåning. Efter dryga fem timmar blev vi färdiga. Sååå skönt!
Idag var det dags för firande nr 2 av äldsta sonen. Bror och syster kom ut på fika. Min syster har svårt att gå så innan de kom fick jag gå ut och skotta snö. Inte alls så roligt med mitt knä, men det gick.
Rasmus fick en sparkcykel av min syster så det var väl helt naturligt att han var tvungen att prova den
, eller? Här har vi ju en hel del snö just nu så ute var inte att tänka på tyckte han. Lillebror blev också inspirerad så här har vi nu en sparkcykelbana inne. Rasmus tror att det är bra att Jocke är på innebandyträning med distriktslaget hela dagen. Undrar varför???
Nu ska här fixas middag (hoppas det duger med rester). Undrar om det inte blir lite Wii när Jocke kommer hem ikväll.
I morgon ska bror och jag till mammas hus igen för att fixa mellanvåningen. Hoppas verkligen att vi blir färdiga då så att vi kontakta mäklaren efter nyår.
Ett kort till sist.
God fortsättning på er!
Dan före dan...
Maken ska åka in till innebandyträning så när han kommer hem ska skinkan griljeras sen är vi i hamn.
Det känns faktiskt som om vi inte stressat så inför denna jul. Skönt.
Jag och yngsta sonen bakade tre sorters kakor på förmiddagen. Rasmus fyller år efter jul så nu är det färdigt. Hela familjen har också bakat pepparkakor idag och nu ska knäck och kola kokas. det hör liksom till att det ska dofta i huset dagen innan.
Måste bara visa ett par foton på yngsta sonen. Jag skulle bara vila lite efter allt julstök då hittade jag den här killen.
Julgranen klädde vi i måndags och även julpyntade.
I går kom svärmor och Göran på besök med paket som hamnat på fel adress.
Nu sitter äntligen gardinen och julkulorna i köksfönstret så nu är här jul i stugan. Tack gulliga Jocke!
Så till sist några julkort.
En riktigt GOD JUL till er alla!
Massor av snö!
Nu blev det verkligen rejält med vinter på en gång. Vi har fått julväder. Nu håller jag tummarna för att SMHI håller vad de lovar och snön får stanna över jul. Det skulle vara så mysigt att äntligen få fira en riktigt vit jul.
Vi har bakat lussekatter. Gillar att Pontus alltid tänker utanför ramarna även om det ibland inte passar. Hans kommentar när de bakat var om alla måste ha samma form. Klart han fick skapa fritt.
Hanna fyllde år i måndags men firade i söndags så jag och barnen for dit med paket och ett kort. Hon önskade sig ett 1000 bitars pussel, men lite jobb ska hon väl ha, så det blev ett 3000 bitars. Jobba hårt nu tjejen.
Loppisfynden från i somras kom nu väl till pass.
I år kunde jag äntligen se barnens luciatåg (inget ont som inte har något gott med sig), två fina stjärgossar. Stjärgossar ja...när vi tog fram linnet som Rasmus hade förra året inser jag att ingen av de kan ha det och Jocke blir skickad att köpa nya. Han kommer hem med två linnen i storlek 128. Hallå!!! 128!!! Hur små tror han att de är? Till råga på allt hade han hjälp och tjejen i kassan hade sagt att de var stora i storleken och säkert passar en 11-åring. Bara att skicka ut honom på jakt igen. Nästan gång hade han större tur och kom hem med två linnen i rätt storlek och båda för 99 kronor. Jippi!
Klarar dock inte av Jockes kamera så bra så foton kommer senare.
Insåg när det var dags att skicka julkorten att jag gjort alldeles för få så det var bara att sätta sig och göra sju till. Tänk att det alltid blir så. Visar ett par nu så får ni se resten senare.
Grannen kom med blomsterbud från jobbet i går. Det värmde i själen så tårarna rann. Tack gulliga för de underbara blommorna.
I går var jag till sjukgymnasten igen. Han tyckte att det såg bra ut. Efter en lätt träning kunde jag konstatera att jag faktiskt klarar fler rörelser än innan operationen. Tyvärr har jag lagt mig till med ett felaktigt rörelsemönster, för att skona mitt knä, så nu gäller det att programera om kroppen. En "lätt liten uppgift" på några månader.
I dag var jag till doktorn på återbesök. Jag var lite orolig innan måste jag säga.
Han berättade att mitt knä såg riktigt fult ut inuti med inflammationer osv så han hade fått städa upp rejält. Troligen reagerade min kropp på den första operationen och därför blev det som det blev. Han var inte alls förvånad att jag varit så dålig denna gång. Han hade räknat med att tappa mitt knä på vätska idag och spruta in kortison (där av återbesöket), men han bedömde att det i nuläget såg så bra att jag slapp det. Tror minsann att jag lyckats ganska bra att vila denna gång. Nu återstår ett rejält blåmärke och lite svullnad som gör att knät ännu strejkar, men utsikterna för att det ska läka är riktigt goda. Nu får jag äntligen börja träna i den takt som mitt knä tillåter.
Ha en skön helg!
Se det snöar...
Vaknade i morse av att äldsta sonen kom in och undrade om vi inte skulle kliva upp snart, klockan var ju snart halv nio. På väg ut ur sovrummet meddelade han snabbt också att det snöat och lillebror hade gått ut och lekt. Tur att lilleman är nio och inte tre.
Inte har det kommit mycket snö, men det som kommit lyser verkligen upp. Solen kikade också fram en stund sedan kom det lite mer snö. STORA flingor som det ska vara på julafton ni vet. Mysigt!
I torsdags tog jag bilen till sjukgymnasten. Aj, aj, men det gick (straffade sig dagen efter dock). Väl hos sjukgymnasten bytte jag om som vanligt. När sedan sjukgymnasten kom, Håkan, bad han mig följa med till undersökningsrummet. Vänta lite...skulle jag inte träna... Jag befarade att jag nu skulle få en föreläsning om att jag ansträngt mig för lite sedan operationen och nu skulle det bli hårdträning. Han undersökte mitt knä och gav mig beskedet att han inte tordes låta mig träna med tanke på hur det kändes och såg ut samt att jag fortfarande har smärtor. Snopen bytte jag om igen och åkte hem. Innebär det här att jag bara ska vila?
Väl hemma tog jag fram det sista läkarintyget och försökte tyda vad det stod...mutter...
varför kan ingen lära läkare att skriva...mutter...ordination: VILA. Ops! 
I torsdags var jag och Jocke även iväg och tog spruta mot svininfluensan. Jag är sååå spruträdd. Måste säga att det är en fördel med att åldras och få barn, jag har blivit så himla duktig. Jag gick in och satte mig på stolen utan att direkt springa ut igen, jag satt kvar, började inte gråta och tog flera djupa andetag sedan var det över. Vilken fånig fobi jag har. Jag är inte rädd för att det ska göra ont, vilket det inte heller gjorde, utan det är själva känslan att den ska in i min kropp.
Hur gick det sen då? Jo, vi fick ont i armen båda två, som träningsvärk och lite trötta.
I dag har äldsta sonen innebandymatch mot Storvik och jag får inte vara med och titta, igen.
Lycka till gubben!
Till sist ett beställningskort.
Ha en härlig dag!
Nu har det vänt.
Här hemma står julen alldeles stilla. Allt pynt är på vinden och orken har inte funnits. Jag hoppas tiden och orken ska finnas till helgen att baka och pynta lite.
Jag gjorde ett julkort en av dagarna när jag inte mådde så bra. Hm, jag tycker det syns. Jag är inte alls nöjd med det.
Spana in denna blogcandy hos Motivet.
Ha en skön torsdag!
Duktig tjej.
Jag var en duktig tjej och ringde till dagkirugin i går. Jag fick prata med en sköterska som sa att det är ok att sluta med medicinerna. Min kropp är troligen under stress och tål inte smärtstillade just nu. I dag har jag mått lite bättre, men magen är fortfarande ur lag men det är hanterbart. Sköterskan jag fick prata med var riktigt gullig och förstående. När jag berättade att jag i samråd med rådgivningen slutat med medicinerna sa hon att jag var duktig som i alla fall åt i tre dagar.
Nu ska mitt knä styra hur mycket jag får röra mig. Just nu hugger det till i knät när jag rör mig eller ska börja gå, men värst är nätterna när jag vaknar av att jag lagt ihop knäna. Det blir ingen riktigt bra sömn.
På eftermiddagen tog jag en kort och långsam promenad till brevlådan. Det var alldeles lagom ska jag säga.
Så här går det om man tar paus från datorn och lägger ifrån sig datorkudden. Direkt anses den som en lämplig sovplats.
Det kom ett STORT brev till mig.
Jag fick ett underbart fint kort, en kär hälsning och en skiva ( med signatur och en julhälsning)så att även jag kan komma i julstämning.
Tack underbart gulliga Helena.
Här är två kortbeställningar jag gjort till arbetskamrater.
Nu väntar tre beställningar till så jag ska försöka samla kraft i morgon.
Ha det gott!
Håll tummarna.
På eftermiddagen hämtade Hanna och Daniel mig och Rasmus så att vi kunde åka och fira min syster som fyllde år. Jag hade kjol på mig, det ni, det händer inte ofta. Till saken hör att jag faktiskt inte kunde få på mig byxor, men jag skyller på att det var kalas.
I går satte magen igång igen med intensiva smärtor och diarré. Jag sov nästan hela dagen av utmattning.
I dag har jag fått i mig en kopp te och en orostad rostis och ännu inga smärtor. Slipper jag ringa doktorn då? jag har lovat Hanna att ringa om det inte blir bra. Jag vill verkligen inte åka in till doktorn. Jag är en riktig fegis när det gäller mig själv.
Det är ingen dans på rosor att inte få medicin mot smärtan i knät, men, men.
Här är korten min syster fick av oss/familjen och Hanna och Daniel.
Gissa vilken hennes favoritfärg är.
Nu ska jag försöka lägga mig en stund. Måste göra mina övningar för bener som jag fått som läxa.
Ha en skön tisdag!
