Ciccis kryp in

Det här som skulle bli en så lugn dag. Varför trodde jag det?

Gulliga Jocke klev upp och fixade med barnen och skjutsade de till skolan i morse så jag fick ligga lite längre i sängen.
Jag somnade vid ett i går och vaknade av att den lille inte kunde sova längre än fem. Hur trött som helst naturligtvis då barnen skulle upp i morse.

Hanna och jag hade bestämt oss för en promenad i Boulongerskogen i dag.  Hurtiga Hanna ringde vid åtta för att kolla hur långt jag kommit. Jag ville inte alls kännas vid att vi bestämt att ses före nio. Bara att kliva upp och göra sig i ordning alltså. Innan jag skulle hämta Hanna skulle jag bara en snabb sväng till jobbet med papper och Cissis beställning från Scrappers. Det är verkligen en skön känsla att känna hur mycket alla bryr sig på jobbet och att man är saknad. Två timmar senare lämnar jag så äntligen jobbet.
Vi fick en härlig promenad på ett par timmar med avbrott för lite brunch på en bänk. Skulle dock kunna sålt hunden efter promenaden. Tror att han tagit med sig allt grus och sand som fanns längs vägen i pälsen.

For sedan hem för att hämta barn, göra mat och säga att adjö till Jocke som skulle på SM i innebandy i Nyköping. Yngsta protesterade inte alls över att åka hem och att inte få leka med någon kompis, varningstecken vill jag lova. I bilen får han krupphosta och mina farhågor besannas. Han är sjuk, IGEN! Nu ligger han nedbäddad och medicinerad. Natten kommer att bli ljuvlig...not. Suck!

Nyss ringde Jocke. Deras rum på hotellet där de skulle sova verkar inte vara bokade. Vad gör man då? Över tjugo 17-åringar och ett antal ledare. Inte mycket jag kan göra. Bara att vänta på ett samtal på hur det löst sig.

I går var Hanna och jag till sommarstugan. Kändes inte så konstigt. Lika öde som vanligt på vintern och då brukar ju änndå inte mamma vara där.
Eftersom vi planerat att börja med en brunch i solen på bryggan behövde vi gå in i stugan för att hämta en smörkniv. Inget lätt projekt kan jag säga. Det var skare på snön så det skulle  ha kunnat vara lätt, men med en hund som inte kan gå på snön utan måste skutta fram blev det många skratt och blöta strumpor när vi sjönk igenom skaren.

 Brunch i solen.
  Vår sommarstuga skymtar där bak. Spana in vårt sneda badhus och brygga.  

 Man blev inte så sugen att bada bland isflaken direkt. 


Malte fick leka en stund med grannens hund efter lunchen innan vi gick vår promenad. Trött kille var det på vägen hem sen som försökte sväng så fort han hittade en avfart och ett hus. Vi hade funderingar ett tag på att lämna honom hos någon på vägen för att gå och hämta bilen och plocka upp honom sen.
Sen var det bara att kasta sig hem för ett möte hos syster. Hanna och Malte tog en vilostund i solen. 

   Coola eller hur!

I morgon väntar ännu en promenad med Herr Hund och Hanna. Borde kanske ladda med nytt hundschampo i morgon först.

Ha det gott! Lämna gärna en kommentar innan du drar vidare, jag blir så glad då.