Ciccis kryp in

Jag som vekligen trodde att jag skulle orka/hinna med inlägg lite oftare, men ack så jag bedrog mig.

Min älskling fyllde år för ett par veckor sedan. Jag tror bestämt att han blev lite förvånad när vi kom in och sjöng på morgonen. Han hade nog inte räknat med att vi skulle fira alls, men vi kom med sång, paket och kort så klart.



I veckan kom jag så äntligen iväg till sjukgymnasten igen. Jag har haft så otroligt ont i knät en tid så jag längtade riktigt efter att få komma iväg.
Värmde upp på cykeln som vanligt i tio minuter för att som jag trodde sedan köra mitt träningprogram.
Men icke! Sjukgymnasten ville titta på mitt knä då han tyckte att min värk var obefogad och mystiskt.
Efter undersökning blev jag inte klokare, men lite smått oroad.
Jag får inte träna och sjukgymnasten vill ta kontakt med min läkare för att få veta vad läkaren sett under sista operationen.
Nu ska jag ha mitt knäskydd igen för att skona knät tills vi får besked av läkaren. Vilket bakslag!

I går var det dags för scrapträff igen. Jag har längtat så.
Vaknade för sent på morgonen började stressa runt för att hinna i tid då min migrän började hota med att ta över. Stopp! Kanske var det dags att lyssna på kroppen för en gångs skull?
Jag satte mig i soffan och tog min medicin. Efter en timmes vila kändes allt bra igen och jag packade mina saker och for iväg på träffen. Känner mig så duktig som tog beslutet att sätta i bromsen.
Dagen, tio och en halv timme för min del, blev som vanligt otroligt trevlig. Mycket skratt, mat på Amigos och scrap. Vilket härligt gäng vi är (åtta stycken denna gång).

 Cissi, som satte rekord med sju kort.

 Sofia  Gobiten  Maria  Åsa, Sussie och Annika.

Jag hann med hela fem kort. Det ni!











Nu ska jag ut och skotta snö.
Det gäller att hjälpa våren på väg då den envisas med att dröja. Det snöade här idag.  

Ha en bra söndag!

Nu får jag riktigt skämmas. Det var evigheter sedan jag gjorde ett inlägg här. Ursäkter??? Nja, inga som håller.
Jag har inte haft så mycket tid eller ork att vara på nätet alls faktiskt.
Livet rullar på i en hastighet som knappt går att beskriva.

Förra veckan var familjen till Klövsjö på skidsemester. Det är så skönt med miljöombyte. Toppen väder hade vi också.
Jag hade fått stränga order av sjukgymnasten att jag bara fick "finåka" i backarna. Vilket jag nästan lyckades med hela veckan.
Sönerna tycker att det är så roligt att åka lite på sidan av pisterna i skogen och en av dessa gånger hängde jag på (mot bättre vetande). Naturligtvis slutade tur med ett hopp. Attans vad ont det gjorde i knät att landa, men det gick bra. Svärmor och Göran skämde bort oss med att servera mat hela veckan i sin stuga.

 Underbar utsikt från toppen.

Vi tog en tur till Storhogna för lite ombyte en dag också.

 

Platserna är förbundna med ett liftsystem så grabbarna tog den vägen tillbaka medans jag vilade mitt knä och tog bilen tillbaka.
På väg hem till Furuvik igen fick Pontus magsjuka i bilen. Några timmar senare var det Rasmus tur. Jocke och jag klarade oss faktiskt. Jag tror starkt på vitpepparkorn.

Nu är det vardag igen och jag jobbar. Inte helt fel det heller. Jag trivs som fisken i vattnet på jobbet.

Några kort kan jag faktiskt visa också.

 Kortet från scrapträffen.

  Grannens som fyllde fem.

 Välkommen till världen- kort.

Nu ska jag ladda för att tillbringa dagen på innebandy 9-19 i morgon då Rasmus ska spela DM.

Ha en skön helg!